The Big One!

Nu har det jag vantat pa sen jag som 6arig gosse for forsta gangen sag den fantastiska Point Break intraffat!
Jag har surfat... Och med bravur om jag far vara lite sjalvgod, Alla som sagt att det ar svart har inte gjort det ratt.

Som Patric Swazy i rolen som Bodhi sager, It is the best feeling in the world. Att kanna att man svavar fram pa en naturkraft och till viss del tamjer den ar en finfin kansla.

Sa nu kan alla skit schoolies dra at helvete for jag och Milla har hittat en ny favorit syssla... Och dom ar inte bjudna pa det taget.

For ovrigt har vi inte gjort sa mycket kul... Sa satt nu pa Point Break pa dvdn och tank er mig och Milla som filmens starnor sa hors vi snart igen.

Catch you on the flip side.

Soder stavas Surf.

Nog med nord, nu har vi fatt nog av regnskog, bariar rev och lifsfarliga brannmaneter! Vi aker soder.
Vart forsta mote med Surfens mycket trevliga kultur kom pa den dromlika platsen Noosa!
Efter tva dagar av bogie boardande i vagorna sa roppade bussen an en gang pa oss och var surfdebut fick omlokaliseras till Byron Bay!

Byron Bay, en fantastisk plats som nu blivit invarderad av 7000 Schoolies! (studenter). Jag Milla och 5st 18 aringar delar nu rum i ett overfullt Byron Bay... Men vi ar ju unga i vara hjartan och ar inte dom som ar dom sa det ljuva student liver here we come...

Krama en snoboll for mig sa ses vi i frammtiden.

Big Mac.

In Dingo land.

Den som vantar pa natt gott vantar alltid for lange eller hur var det nu... 14 sjuka buss timmar for att aka nagon cm pa kartan, hur stort ar det har javla landet?

Men om man aker nagonstans sa kan man alltid vara saker pa att man kommer nagonstans, Med dom orden i huvudet sa steg vi av bussen i Hervey Bay och for fargan till Frazier Island...
Snabb fakta om Frazier Island: En gigantisk o av sand som det borjat vaxa djungel pa och som alla farliga djur i varlden kallar sitt hem, inklusive Dingos.

En fantastisk kool kille vid namn Brian far den otoliga aran att guida oss genom sanden i en 4x4 buss (det finns inga vagar pa Frazier bara sand). Forsta dan gar somn en dans, men dag tva borjar trubbel att gora sig varse.
Det borjar latt med en fastkorning i sanden foljt av 3 linande handelser och slutligen en fet punka... Brian sliter sitt har men vi andra njuter. Till sistst kommer vi ut pa motorvagen (en fet strand med regnskog till vanster och stillahavet till hoger).

I havet far vi inte bada p.ga Tigerhajar och kraftiga strommar, men vi hinner enda se tre skoldpaddor ge sig in i en Monage a' troa, underbar syn, jag kanner mer och mer sammhorighet med dom dar djuren for var dag som gar...

Tredje och sissta dagen ga som pa rals och det ar med tungt hjarta som vi tar avsked av nya vanner och skofor.

Nu har vi antligen tagit oss till Noosa ett supermysigt surfsammhalle for att gora det vi gor bast, att ha det overfett...

Ha det fantastiskt bra mina vanner sa hors vi om en stund!

Surfs up!

The boat that hurled!

Satan i gatan, uppe i maddafakin otan idag.

Tog en tripp till det beromda bariar revet!
Det var en bat tur som tog ca 3h, den borjade gallant, men 20min in i resan sa borjar vara sjobusevanner se lite bleka ut?
En tapper Australiensare vid namn Gey var den forsta som vande sig till hinken... Innan vi visste vad spya kallas pa Aussie sa spyr folk till hoger och vanster?

Konstigt nog sa ar vi super svenskar tydligen imuna mot sjosjuka?

Det blev ett fint dyk iaf, och nu ror vi oss mot den surfande sodern...

Stay in the game playas.

Blame It On Zhe Germans!

Uj uj uj Livet pa luffen ar hart jobb, hinner aldrig skriva har. Men tyvarr sa ar det mer an tidsbrist som satter kappar i mina bloggande hjul.
Pa vart forsta stopp sa var det ett par oskona tyskar som inte forstod vad free wifi betyder och forsokte koppla in sina laptops pa hostelets router. Resultat: bye bye internet.

Den moderna backpacker ar forovrigt en ganska vidrig typ, vart vi an kommer sa mots vi av unga mann och kvinnor som istallet for att traffa nya manniskor och se nya platser sitter dag in och dag ut och spanar pa sina javla laptops... Konstigt tycker jag? Nagot annat som jag tycker ar konstigt ar hur folk som vi mott valjer att kalla det dom gor nu for en paus i sitt vanliga liv? vad fan menar dom med det? det har ar vall i allra hogsta grad att leva sitt liv? Inte nagon javla pause.

Nog om det, Vad har vi gjort sahar langt da! Chillat med koalor och kangrus i Port Doglas, flytt fran ett hektiskt Cairns, tagigt det super lugnt i somniga Mission beach, Haikat uppfor berg i gryma Townsville och nu sett solen ga ned pa feta Maggnetic island. I morn ska vi dyka pa Bariar revet och sen bar det av mot surfing i sodra Australien... Jag hoppas verkligen att alla dar hemma har det bra och att det blir en mild vinter for er.

Hallsa morsan min sa hors vi.

Mackout.

Som solen stiger i väst och sjunker i öst så önskar jag er ett kärt farväl.

So long Kemasabis! Nu pyser vi...

Aloha!

Damn!
Nu har det slutligen hänt, Mackan Camp har startat en blogg... Och tro mig, det känns lika sjukt för mig som det gör för er. (tror jag).
Nu tänker ni säkert precis som jag, vem i helvete tänker läsa den här dyngan?
Det är en befogad fråga och helt ärligt så vet jag inte? Kommer han skriva nått intressant? Inte vet jag. Kommer han skriva nått roligt? förmodligen inte.
Kommer han berätta vad han gör på sin resa? Ja det kommer jag med största sannolikhet att göra.
Så jag anntar att min kära familj och kanske en handfull nära vänner kommer läsa det här. Så varsågoda ärade vänner här kommer ännu en totalt meningslös men ack så kopiös blogg... Signerad er bästa Mackan