torsdag 22 december 2011

The 15000 ft club

Nar jag som 6aring sag Point Break for forsta gangen sa innsag jag tre saker,

1: Jag vill se ut som Patric (Bodhi) Swazy
2: Jag vill lara mig surfa
3: Jag vill Hoppa ut ur ett flygplan vid 15000 ft

Det forstnamda ar ju en omojlighet (tyvarr). Sa jag gick vidare pa listan och borjade med det som var mest latttillgangligt, Surf!
Med det avklarat sa gick jag vidare till nasta punkt "hoppet". Sa vad ar battre att ge sig sjalv i julklapp an en 180 gradig panorama vy av Queenstown.
Och hur far man en sadan? Jo man betalar glatt ett par darar for att flyga dig upp i luften och sedan kasta dig ut ur planet med en vansinig man fastspannd pa ryggen.
Sagt och gjort ner kommer man alltid (i 200km/h)! Efter ca 7 snabba minuter sa kom jag och "Jeff" nerdinglandes fran himmelen sjungandes pa Fairytale of New York for allt vad vara lungor orkade.

Och det var som jag alltid trot, det fetaste jag nagonsin gjort i mitt 26 ariga liv. Jag har hittat min nya drog.
Sa nu blir det till att fira en adrenalin stinnt jul i en camper van i ett mycket soligt Queenstown, jag passar da pa att onska er alla en fantastisk jul och ett glimrande nytt ar!  Och med det sagt vill jag varmt rekomendera er alla att ga med i 15000 ft klubben, Valkommna!

fredag 9 december 2011

Den tunna linjen!

Byron Bay i regnet... Det ar fan helt ok anda! Man blir latt blind over sin livssituation och tycker att allt ar piss bara for att det duggar lite i ett varmt Australien.

Men som man sager: gult piss ar ocksa piss.?.

Slas av hapnad over hur dalig kvaliten ar pa toapappret i det har landet! Vart vi oss an vander sa mots vara rovar av ett nast inntill obefintligt sidenlikt material som anntingen gar av ett horn i taget tills man sitter med en hand full av puder, eller sa ar olyckan framme och man har sitt eget finger i roven... Skiter dom pure i det har landet?

Och nar man snackar tunnt, Vart nuvarande Hostel ar tydligen Sydneys sammlingsplats for unga Cannabis rokares riksforbund.
Dom har formodligen valdigt uppstyrda moten med ordningsregler och en riktig aggenda, men maste dom motas varje kvall?
Jag maste tyvar medge att linjen mellan konstnarlig och inspirations sokande, och sluskig midnatshungrig ar ganska sa tunn.

Men det luktar ju iaf valdigt gott.

Sa som allt vi vet har ett slut, (tunnt toapapper och rizzlapapper) sa har ju ocksa var tid i Australien ett narmande slut. Sa pa Tisdag bar det av mot det fortrollande New Zeeland, landet av hobbitar och trollkarlar, onska mig rikligt med tur da jag plannerar att gora en cameo i Peter Jacksons senaste epos.

Hall hart i hatten sa ses vi om en stund.

tisdag 29 november 2011

The Big One!

Nu har det jag vantat pa sen jag som 6arig gosse for forsta gangen sag den fantastiska Point Break intraffat!
Jag har surfat... Och med bravur om jag far vara lite sjalvgod, Alla som sagt att det ar svart har inte gjort det ratt.

Som Patric Swazy i rolen som Bodhi sager, It is the best feeling in the world. Att kanna att man svavar fram pa en naturkraft och till viss del tamjer den ar en finfin kansla.

Sa nu kan alla skit schoolies dra at helvete for jag och Milla har hittat en ny favorit syssla... Och dom ar inte bjudna pa det taget.

For ovrigt har vi inte gjort sa mycket kul... Sa satt nu pa Point Break pa dvdn och tank er mig och Milla som filmens starnor sa hors vi snart igen.

Catch you on the flip side.

söndag 27 november 2011

Soder stavas Surf.

Nog med nord, nu har vi fatt nog av regnskog, bariar rev och lifsfarliga brannmaneter! Vi aker soder.
Vart forsta mote med Surfens mycket trevliga kultur kom pa den dromlika platsen Noosa!
Efter tva dagar av bogie boardande i vagorna sa roppade bussen an en gang pa oss och var surfdebut fick omlokaliseras till Byron Bay!

Byron Bay, en fantastisk plats som nu blivit invarderad av 7000 Schoolies! (studenter). Jag Milla och 5st 18 aringar delar nu rum i ett overfullt Byron Bay... Men vi ar ju unga i vara hjartan och ar inte dom som ar dom sa det ljuva student liver here we come...

Krama en snoboll for mig sa ses vi i frammtiden.

Big Mac.

onsdag 23 november 2011

In Dingo land.

Den som vantar pa natt gott vantar alltid for lange eller hur var det nu... 14 sjuka buss timmar for att aka nagon cm pa kartan, hur stort ar det har javla landet?

Men om man aker nagonstans sa kan man alltid vara saker pa att man kommer nagonstans, Med dom orden i huvudet sa steg vi av bussen i Hervey Bay och for fargan till Frazier Island...
Snabb fakta om Frazier Island: En gigantisk o av sand som det borjat vaxa djungel pa och som alla farliga djur i varlden kallar sitt hem, inklusive Dingos.

En fantastisk kool kille vid namn Brian far den otoliga aran att guida oss genom sanden i en 4x4 buss (det finns inga vagar pa Frazier bara sand). Forsta dan gar somn en dans, men dag tva borjar trubbel att gora sig varse.
Det borjar latt med en fastkorning i sanden foljt av 3 linande handelser och slutligen en fet punka... Brian sliter sitt har men vi andra njuter. Till sistst kommer vi ut pa motorvagen (en fet strand med regnskog till vanster och stillahavet till hoger).

I havet far vi inte bada p.ga Tigerhajar och kraftiga strommar, men vi hinner enda se tre skoldpaddor ge sig in i en Monage a' troa, underbar syn, jag kanner mer och mer sammhorighet med dom dar djuren for var dag som gar...

Tredje och sissta dagen ga som pa rals och det ar med tungt hjarta som vi tar avsked av nya vanner och skofor.

Nu har vi antligen tagit oss till Noosa ett supermysigt surfsammhalle for att gora det vi gor bast, att ha det overfett...

Ha det fantastiskt bra mina vanner sa hors vi om en stund!

Surfs up!

tisdag 15 november 2011

The boat that hurled!

Satan i gatan, uppe i maddafakin otan idag.

Tog en tripp till det beromda bariar revet!
Det var en bat tur som tog ca 3h, den borjade gallant, men 20min in i resan sa borjar vara sjobusevanner se lite bleka ut?
En tapper Australiensare vid namn Gey var den forsta som vande sig till hinken... Innan vi visste vad spya kallas pa Aussie sa spyr folk till hoger och vanster?

Konstigt nog sa ar vi super svenskar tydligen imuna mot sjosjuka?

Det blev ett fint dyk iaf, och nu ror vi oss mot den surfande sodern...

Stay in the game playas.

måndag 14 november 2011

Blame It On Zhe Germans!

Uj uj uj Livet pa luffen ar hart jobb, hinner aldrig skriva har. Men tyvarr sa ar det mer an tidsbrist som satter kappar i mina bloggande hjul.
Pa vart forsta stopp sa var det ett par oskona tyskar som inte forstod vad free wifi betyder och forsokte koppla in sina laptops pa hostelets router. Resultat: bye bye internet.

Den moderna backpacker ar forovrigt en ganska vidrig typ, vart vi an kommer sa mots vi av unga mann och kvinnor som istallet for att traffa nya manniskor och se nya platser sitter dag in och dag ut och spanar pa sina javla laptops... Konstigt tycker jag? Nagot annat som jag tycker ar konstigt ar hur folk som vi mott valjer att kalla det dom gor nu for en paus i sitt vanliga liv? vad fan menar dom med det? det har ar vall i allra hogsta grad att leva sitt liv? Inte nagon javla pause.

Nog om det, Vad har vi gjort sahar langt da! Chillat med koalor och kangrus i Port Doglas, flytt fran ett hektiskt Cairns, tagigt det super lugnt i somniga Mission beach, Haikat uppfor berg i gryma Townsville och nu sett solen ga ned pa feta Maggnetic island. I morn ska vi dyka pa Bariar revet och sen bar det av mot surfing i sodra Australien... Jag hoppas verkligen att alla dar hemma har det bra och att det blir en mild vinter for er.

Hallsa morsan min sa hors vi.

Mackout.