The 15000 ft club

Nar jag som 6aring sag Point Break for forsta gangen sa innsag jag tre saker,

1: Jag vill se ut som Patric (Bodhi) Swazy
2: Jag vill lara mig surfa
3: Jag vill Hoppa ut ur ett flygplan vid 15000 ft

Det forstnamda ar ju en omojlighet (tyvarr). Sa jag gick vidare pa listan och borjade med det som var mest latttillgangligt, Surf!
Med det avklarat sa gick jag vidare till nasta punkt "hoppet". Sa vad ar battre att ge sig sjalv i julklapp an en 180 gradig panorama vy av Queenstown.
Och hur far man en sadan? Jo man betalar glatt ett par darar for att flyga dig upp i luften och sedan kasta dig ut ur planet med en vansinig man fastspannd pa ryggen.
Sagt och gjort ner kommer man alltid (i 200km/h)! Efter ca 7 snabba minuter sa kom jag och "Jeff" nerdinglandes fran himmelen sjungandes pa Fairytale of New York for allt vad vara lungor orkade.

Och det var som jag alltid trot, det fetaste jag nagonsin gjort i mitt 26 ariga liv. Jag har hittat min nya drog.
Sa nu blir det till att fira en adrenalin stinnt jul i en camper van i ett mycket soligt Queenstown, jag passar da pa att onska er alla en fantastisk jul och ett glimrande nytt ar!  Och med det sagt vill jag varmt rekomendera er alla att ga med i 15000 ft klubben, Valkommna!

Den tunna linjen!

Byron Bay i regnet... Det ar fan helt ok anda! Man blir latt blind over sin livssituation och tycker att allt ar piss bara for att det duggar lite i ett varmt Australien.

Men som man sager: gult piss ar ocksa piss.?.

Slas av hapnad over hur dalig kvaliten ar pa toapappret i det har landet! Vart vi oss an vander sa mots vara rovar av ett nast inntill obefintligt sidenlikt material som anntingen gar av ett horn i taget tills man sitter med en hand full av puder, eller sa ar olyckan framme och man har sitt eget finger i roven... Skiter dom pure i det har landet?

Och nar man snackar tunnt, Vart nuvarande Hostel ar tydligen Sydneys sammlingsplats for unga Cannabis rokares riksforbund.
Dom har formodligen valdigt uppstyrda moten med ordningsregler och en riktig aggenda, men maste dom motas varje kvall?
Jag maste tyvar medge att linjen mellan konstnarlig och inspirations sokande, och sluskig midnatshungrig ar ganska sa tunn.

Men det luktar ju iaf valdigt gott.

Sa som allt vi vet har ett slut, (tunnt toapapper och rizzlapapper) sa har ju ocksa var tid i Australien ett narmande slut. Sa pa Tisdag bar det av mot det fortrollande New Zeeland, landet av hobbitar och trollkarlar, onska mig rikligt med tur da jag plannerar att gora en cameo i Peter Jacksons senaste epos.

Hall hart i hatten sa ses vi om en stund.